Vad är retorik?

Retorikens ursprung

STRIDEN OM MARKEN

Som en systematisk konst att övertyga kan retoriken sägas ha uppkommit på Sicilien under 400-talet f Kr i samband med att man försökte lösa ett antal marktvister. I de processer om hur tidigare konfiskerad mark skulle fördelas, kom det talade ordet att spela en mycket stor roll. Det är också här som vi finner de första kända lärarna i retorik.

Det var dock i Grekland som retoriken på allvar kom att få sin form. Demokratin var vid denna tid ung och föresatsen ”en man en röst” gällde. Detta var gott nog, förutsatt att du var man och fri. För kvinnor och slavar hade demokrati en annan innebörd. Föresatsen ”en man en röst” hade, förutom att vi idag skulle kalla den odemokratisk, också ett annat pris. Varje vuxen man som deltog i folkförsamlingen var tvungen att där föra sin egen talan.

På samma sätt var en man som anklagats för något brottsligt tvungen att personligen försvara sin sak inför rätten. Att anlita ombud ansågs opassande och var förbjudet. Systemet skapade ett behov av kunskap om hur man talar inför andra och hur man vinner deras stöd. Och eftersom det inte var förbjudet att anlita talskrivare fanns här en första marknad för kommunikationskonsulter, de så kallade sofisterna. De var kringvandrande lärare som mot betalning undervisade i bland annat vältalighet. Sofisterna kom så småningom i vanrykte, bland annat då kritikerna hävdade att det de ägnade sig åt var humbug och bara ett sätt att förleda människor.

Nu var det inte bara deras retoriska kunskaper som möttes med motstånd, även deras kritik mot hävdvunnen moral och filosofisk skepticism väckte anstöt. En av sofisternas största motståndare var filosofen Platon, som menade att de var ordvrängare.

Romarna tog vid

Romarna följde i grekernas fotspår. De kom också att förändra en del av spelreglerna, bland annat för hur rättegångar kunde genomförande, genom att tillåta ombud. Så föddes yrket advokat.

Advocatus betyder för övrigt ”tillkallat [ombud]” (ad voco = tillkalla). Ordet advocera kommer förstås härifrån och betyder enligt ordboken att ”försvara med spetsfundigheter”. (Jämför med engelskans ”advocate” som dels betyder förkämpe eller advokat, dels förorda, förfäkta och tala för.)

Även i Rom fanns en fäbless för att processa om allt mellan himmel och jord. Rättegångarna var alltid offentliga vilket gjorde att den som satt på de anklagades bänk inte bara skulle övertyga rätten om sin oskuld (det fanns inte sällan flera domare) utan kämpade också med att rädda ansiktet inför den närvarande allmänheten. Konsten att övertyga stod högt i kurs hos romarna och den i grunden grekiska läran fick stor spridning och teorierna blev både bredare och mer fördjupade under denna tid. Advokater blev kändisar. Cicero var en av de mest namnkunniga och många av hans tal finns ännu bevarade.

Traditionen att läsa högt för varandra gjorde att retoriken kom att påverka också hur man skrev annan prosa än tal. Klanger och rytmer blev viktiga komponenter för att fånga publiken vid en uppläsning.